Kattaja Luleå, Sweden

zet je in beweging

Ormos Siferos (Skiathos) – – Limnonari (Skopelos) – Ormos Peristeri – Steni Vala (Alonissos) – Platanis (Kira Panayia) – Myrina (Lemnos) ; 5 september – 15 september 2019

5 september; Skiathos – Limnonari, 12 nm

Klockan ringer 06.00, idag ska Karl och Rebecka åka hem. Känns lite vemodigt men det har varit en helt underbar vecka och det känns bra. En lagom blandning av segling, pinjeklädda kullar, grönt vatten, bad, byidyll samt stadsatmosfär. Och sakletande.

Vi tar jollen den korta biten in till stranden där det finns en trappa upp till civilisationen. Traskar iväg till hamnen i Skiathos stad varifrån färjan avgår. Lite mulet än så länge, nästan så att man fryser, tog ingen tröja.

Många som kliver av här på ön, och lika många som kliver på. Även Karl och Rebecka. Hejdå, tack för denna gång!

Vid jollen träffar vi en trio från Sverige. Kvinnan, Rita Lejon, är uppvuxen i Luleå. De bor i Stockholm och semestrar här en vecka på hotellet alldeles ovanför Kattajas ankringsplats.

Lite fika och sedan vidtar jollelagning – igen. Det görs enligt konstens alla regler; först en cleaner, sedan tillsätter man en härdare i ett lim. Nu håller vi tummarna!

Måtte det fungera. Vi behöver vår jolle! Samtidigt utropar Britt-lis att alla molnen har flugit sin kos.

14.30 har jag simmat in och knutit loss ankar-o-linan, varsamt för att undvika alla sjöborrar som klär stenen.  Vi går nära Synapsen för att överlämna toanycklarna som vi glömde lämna tillbaka i Thessaloniki.  De ska gå dit i morgon.

Drar ut genuan och skotar den hårt till en snäv bidevind. Sju som blir åtta som blir nio som blir tio m/s NO. Vi styr SV mot Skopelos sydvästra udde. Ser en färja som går ut från Loutraki, med kurs rakt mot oss.

IMG_20190905_164628-1305x979

Strax före kl 17 drar vi in genuan efter en ljuvligt skön, lagom seglats. Styr in i viken vid Limnonari och puttrar runt mellan de fem segelbåtar som redan ligger ankrade här. Svårt att hitta en bra ankringsplats då de ligger lite kors och tvärs och man är osäker på var deras ankare ligger. Provar till slut, men ankaret fäster inte. Går innanför alla och försöker igen. Nu fastnar det, på 4 meters djup. Skönt. Jag badar en gång till i det azurblåa vattnet, Britt-lis börjar med pytten som kröns av stekta ägg. Vilken lyxmåltid!

Getingarna anfaller. Är det korven i pytten eller rödvinet? Vi skyndar oss att diska undan och sudda ut alla spår. De bryr sig inte ett dugg om getingfällan som vi gillrar.  Limnonari får hädanefter heta getingviken.

6 september; Limnonari (Skopelos) –   Ormos Peristeri, 14 nm

Lugnt vatten på morgonen. Alldeles stilla och tyst. Solen har ännu ej nått upp över kullarna som omger viken. Getingarna surrar ilsket omkring mig när jag stiger upp i sittbrunnen, de har inte gett upp.

IMG_20190906_072415-1305x979

Musiken startar vid 10.00, det är väl ungefär då badgästerna anländer.

25,7 i vattnet, lägsta noteringen hittills. Vi har rört oss mellan 28 och 29 grader.

10.27 är vi på väg! Först ska vi runda udden Ak Amarandos och sedan styra kosan mot Peristeri, kanske kan vi sträcka dit? Vi tar oss steg för steg norrut på vår väg mot Limnos.

Tomas har rengjort impellern till loggen som sitter under kölen. Det har börjat växa havstulpaner typ, och då fungerar den inte.

Hmm, vindarna vrider som sagt lite runt kustlinjen så man vet aldrig. Vind 7,3 NNO än så länge. Windy håller vad den lovar.

Vi möter första turbåten.

Sedan vidtar ett evigt kuskande upp och ner i envis motsjö, dock inte så höga vågor.

13.45 lägger vi till i viken på Peristeris södra sida. Jag simmar in med linan och gör fast. Den här gången lägger vi oss i vindriktningen så att vi inte driver i sidled.

Och nu får vi syn på sälen! Den ligger på stranden och ser död ut! Tomas ringer munksälscentrat i Patitiri och rapporterar och får reda på att munksälarna ofta vilar/sover på stranden. Att de är vana vid människor.

Vi följer sälens rörelser under hela eftermiddagen, varje ljud som den ger ifrån sig, (och det är ordentliga ”fisläten”),  äldre män som tar sig dit till fots eller med gummibåt för att ta sälfies.

En tysk fetlagd man lägger sig tom bredvid sälen….det finns ingen hejd på galenskapen.

Tänk att vi får se en munksäl här i naturreservatet, en av 400 i hela världen! Den här munksälen är 1,5 – 2 meter lång, men de är vanligen drygt 2,5 meter.

Alldeles vid solnedgången börjar den röra på sig…vi står beredda med kamerorna.  Den simmar bakom Kattaja och sticker upp nosen vid vår ankarolina.

IMG_20190906_194619-1235x805

Jag blir så inspirerad så jag börjar virka en säl. Förra gången såg vi en bläckfisk och då virkade jag en sådan (till Arvid)…

IMG_20190901_100836-1130x595nu får vi se en munksäl, det behöver förevigas!

Vi äter en sen middag med tonfiskpasta och gröna bönor. Nu börjar det bli lite kyligare på kvällarna, man behöver en tröja. Mörkret lägger sig i denna idylliska vik, vi kryper ner i salongen och myser.

7 september; Ormos Peristeri –  Steni Vala, 3 nm

Simmar alldeles ensam i det stilla blanka vattnet. En andäktig känsla. Jag plöjer tyst genom ytan, när jag tittar ner följs jag av hela stim med stora och små blå fiskar. Bara de inte får för sig att jag är en val som de ska ”rensa” från beväxning…det har jag sett på TV.

Jag måste bekänna en sak, Jag har inte duschat i sötvatten sedan Thessaloniki, dvs för nästan två veckor sedan. Men det går förvånansvärt bra. Tidiga morgnar badar jag näck och passar på att tvätta mig vid badstegen, som följs av en avsköljande simtur. Huden, och håret, mår bra, saltvattnet irriterar ingenting!

Janne upptäcker att vårt ankare ligger under båtgrannens ankarkätting. Tomas informerar grannen när han susar förbi med jollen. Han rycker på axlarna och säger att han tänker gå kl 10.  Så det är vår avgångstid också…

Bäää, tre getter kommer gående längs stranden. Nej förresten, den första är en katt! som tror han är en get?

Nu är klockan 9.55, jag virkar på min säl. Vi väntar.

-Tysk punktlighet, säger Janne. Tysken stegar fram till fören precis klockan 10. Nu ska det ske.

Vi går ut och Tomas gör som vi gjort tidigare vid liknande fall, i den här viken för övrigt. Fångar upp grannens kätting med en lina och lyfter upp den, släpper ner vårt ankare, och simsalabim så är vi fria!

Jag lägger i växeln och kör ut ur den natursköna och händelserika viken.

Framme vid 11. Kortaste sträckan hittills. Steni Vala igen. Där vi har upplevt så många obehagliga överraskningar…ankar-o-linan har gått av, utsatt ankringsplats, motorn har krånglat, punktering på jollen, fullt på bryggan…ja jag hoppas listan slutar där.

Det börjar bra. För första gången är det någon som tar emot tampen när vi går mot bryggan; motorbåtsägaren intill. Pratar med en obestämd rotvälska, är det grekiska? Ryska? För första gången av flera på Steni Vala ligger vi äntligen vid brygga.

Inom en timme har vi fyllt diesel och vatten och handlat färskt bröd till lunch.

Det är Grekland det. Enkelt och snabbt. Det är vår erfarenhet.

IMG_20190907_161232-1300x736

Vi gör inköpslista och går upp på Kostas och sätter oss i skuggan och tar en öl.

IMG_20190907_161454-1305x912

Kollar Windy, det gäller att tima resan mot Limnos 60 nm, vilket tar ca 12 timmar med fem knop….vinden är inte till vår fördel när vi ska norrut. Blåser mest NO, vilket blir vår kurs…måndag eftermiddag ser ut att vara bästa alternativet. Då blir det Kira Panayia i morgon som ett första steg, sedan kastar vi oss ut!

IMG_20190907_184747-1305x979

Men först går vi ut och äter middag på en annan restaurang den här gången på andra sidan kajen.

IMG_20190907_184854-979x1305

Det blir friterade zucciniblommor, favaröra, spenatpaj (som vi fick ta med oss halva hem i doggybag), moussaka och bröd. Efteråt fick vi varsin glasspinne. Perfekt, precis vad jag längtade efter.

8 augusti; Steni Vala (Alonissos) – Ormos Planitis (Kira Panayia), 13 nm

IMG_20190907_174310-1305x979

Kling, klong. Getter här också! Det är så mysigt.

IMG_20190908_072238-1305x979Skylten pekar in till Ikaros cafe och Kostas

Efter yogan tar jag ändå ett bad, simmar ut ur viken längs med piren och vänder vid udden. Lite osäkert med så många båtar i hamnen, tänk om de inte ser mig. Men just nu verkar det bara vara jag som är vaken.

Jag och Brittlis springer upp till tavernan vi åt på igår och hämtar sopbagen som jag glömde. Tittar in på bageriet för att kolla om de har några croissanter, men en hyrbåt köpte precis upp hela dagens ranson. Snuvade på konfekten kan man säga.

Motorn startar. Och den får gå hela vägen idag, motsjö. På vägen upp i sundet mellan Alonissos och Peristeri följer vi Alonissos klippiga, bitvis höga strandlinje.

10.30 lämnar vi Alonissos och styr mot Kiras norra udde. Fortsatt rak motvind, förstås, det är ju den förhärskande vinden här i trakterna. Det blir en ganska skumpig färd, vi stänger takluckorna för säkerhets skull. Upp….och ner….splash. Bäst att jag stoppar undan virkningen nu, sjösjukevarning.

Efter att ha rundat flera uddar och en liten ö går vi genom ett smalt sund, 82 meter! Här skulle jag inte vilja gå in i i mörker…makalöst vilt och vackert. Utanför oss ligger nu bara Nisis Yioura och Piperi. Två klippiga avspolade öar med landstigningsförbud. Sedan väntar öppet hav.

Heikell berättar att det bygger upp hög sjö vid starka vindar här och att det är skrämmande att tryckas upp mot klipporna i den smala öppningen. Dessutom varnar han för att det kan vara svårt att lämna viken vid starka N vindar. Men säg som Tomas, ”i så fall är vindarna för starka för att gå till Limnos också”.

13.29 släpper vi ankaret i turkosgrönt vatten. Alldeles ”mjölkigt”, nästan ogenomskinligt visar det sig. Vad beror det på? Dyig botten? Hög salthalt?

IMG_20190908_144351-1305x979

Tre segelbåtar ligger här när vi angör. Vilken sagovik! Får mig att tänka på Tarfalasjön; den gröna färgen,  omgiven av de karga (fjällen) kullarna, och tystnaden.

IMG_20190908_144429-1305x979

Längst in i viken ser vi ett litet vitt hus (herdehuset) och ett stengärde, förmodligen för getterna.

Vi kastar oss i näck, ja dvs jag och Brittlis, männen har byxorna på av någon anledning. Känslan att bada utan kläder är svår att beskriva. Frihet? Det lena, stilla gröna vattnet omsluter hela kroppen.

Sedan kommer det in några fler båtar, bl a en österrikare,

Tystnaden är total. Ingen fågelsång, ingen musik, inga motorer, inga ingenting. Tom vattnet är tyst. Inga bakgrundsljud.

Vi tänker på Karin och Petters bebis som är på gång idag. Undrar hur det går? Ingen täckning här, men vi provar att hissa upp mobilerna i storfallet för att försöka nå några signaler. Men nej, inga pling hörs i mobilen…inget internet. Nu vet vi inte om vi har fått ett barnbarn till, hur det gått. Men vi vet redan att det är en flicka, vårt fjärde barnbarn!

– Det här är roligare än att fiska, utbrister Tomas. Nätfiske. Ha,ha.

Månen lyser upp på kvällskvisten så det är svårt att se stjärnhimlen. Vi lokaliserar Stora Björn, polstjärnan och Cassiopeja. Och Jupiter och Pluto.

Jag tar chansen att bada under månljus. Magiskt.

IMG_20190908_200034-979x1305

I morgon väntar en lång dags färd mot natt, 60 nm, vilket beräknas ta ca 11-12 timmar.

9 september; Kira Panayia (Planitis) – Limnos (Mirina), 52,4 nm!

Bäää, bäää, getterna kommer gående på rad efter strandlinjen.

IMG_20190908_193149-1305x979

Känns lite kymigt att hoppa i nu på morgonen. Det blåser en del och solen har inte krupit över kullarna än, nästan så att jag huttrar. Skriver färdigt bloggen från igår i Word så länge (ingen täckning här).. Tänker på Petter och Karins bebis igen. Hur har det gått? Det har säkert gått bra.

Nej, nu är jag klar med skrivandet. Jag kör! Badet väntar, bara ett par steg upp ur sittbrunnen, och sedan, plums i! Naken förstås.

Simmar helt själv. Andäktigt. Simmar lite till. Väntar på att solljuset ska nå Kattaja så att jag får lite värme när jag kommer upp.

Brittlis kommer upp och hejar från sittbrunnen.

IMG_20190909_135311-1305x979

Vi tar sedan jollen in till land och knatar upp på kullen i hopp om att få lite kontakt med världen utanför. Vi går på steniga karga getstigar där det sticker upp någon blyg liten viol och ståtliga lökväxter. Viken ser ut som ett hjärta så här från ovan. Vildmarkshjärta.

Vi får kontakt! Pratar med Oskar och Karl. Men Petter svarar inte…och de har inte hört något från honom heller. Hmm.

Plockar plastskräp och letar snäckor vid strandkanten, många är bebodda, de lämnar vi. Men det visar sig att även de obebodda har en andrahandshyresgäst; röda krabbor! Hur ska jag locka ut dem?

IMG_20190909_135056-876x1354

13.00 Ligger och väntar på att vinden ska avta för vårt hopp över norra Egeiska havet. Inte så kul att ha åtta sekundmeter i fören.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

14.50 startar resan över stora havet. Motorn startar. Check. Vi går ut genom det smala sundet, den här gången känns det när vinden suger tag i oss, men den är förhållandevis svag. Det blåser rakt in, Tomas gasar på. Check.

Pust. Nu är vi ute ur gattet. Jag höll nästan andan, måtte inte motorn krångla här.

Youira rakt föröver som en skabbig hund med tjock svans….

IMG_20190909_191331-1305x702

IMG_20190909_191544-1305x633…eller en drakrygg vid närmare betraktelse?

Lite gropig sjö, blåser 5 sekundmeter NNV, men dyningarna är kraftiga. Tänk om man slapp dessa dyningar, att havet blev lugnt när det slutat blåsa.

IMG_20190909_191511-1305x979

Enligt Windy ska vinden avta och vrida mot ost. Senare. Vi hoppas prognosen håller vad den lovar.

Kattaja tuggar på, stundtals i ganska grov sjö rakt mot vinden. Varje gång hon dunsar ner i en vågdal förlorar hon fart. Kämpa! som Arvid skulle ha sagt.

Vinden ökar till 6 m/s….

Och NU, strax före kl 16 får vi reda på att Karin födde en dotter i går kväll. Karin och Petters första barn, vårt fjärde barnbarn! Hon heter Stina. Alla lyckönskningar till er! Ni får hjärtat från Planitis.

19.30 går solen ned bakom oss. Det skumpar på, Kattaja fortsätter att dunsa upp och ner. Besvärande gång men vi lyckas äta soppan från igår till middag utan att spilla.

Jag och Brittlis glider ner på varsin soffa i ruffen. Vi sover stötvis medan Tomas och Janne håller ställningarna där ute. När jag vaknar till emellanåt hör jag dem småprata om fyrljus och dess färg bland annat.

10 september; Limnos (Mirina)

02.13 ligger vi för ankare i Mirina. Alldeles svart men neonljusen från hotell Lemnos vid hamnen lyser upp ordentligt. Det ligger bara en annan katamaran på ankare här, en engelsman. Överfarten tog summa summarum 11 timmar, snittfart 4,7 knop. Enligt plan kan man nog säga.

Vi kokar en kopp te med skorpa till som vi stilla mumsar i oss medan vi reflekterar över resan. Sedan blir det godnatt!

Jag vaknar först av alla. Möts av en, vad jag tycker, hänförande vy när jag stiger ut i sittbrunnen. Inloppet kantas av en borg på den höga klippan nord om piren och en vit kyrka med ljusblått kupoltak på den södra. Fullt med fiskebåtar längs piren i den inre hamnen och en låg inbjudande ”gammeldags” bebyggelse som sprider ut sig längs strandlinjen.

4 500 invånare och öns huvudort och huvudhamn. 

IMG_20190910_082758-930x734

En enorm färja lägger till vid kajen på södra sidan, den fyller hela inloppet.

Heikell säger att få segelbåtar besöker Mirina, och de som händelsevis gör det enkom för att klarera in i Dardanellerna. En ”local” frågade en gång Heikell ”we have fine beaches, clear water, good harbours, friendly people, but no tourists – why?”

 

Han berättar också att Limnos, fastän ön tillhör östra Sporaderna, är isolerad från de andra öarna i gruppen. Det vill jag lova!

Däremot var Limnos viktig förr i tiden.  Framförallt för sin geografiska placering som skyddad övernattningshamn halvvägs in i det blåsiga Egeiska havet. Förbindelser fanns med Lesbos och norra Grekland. Det är också troligt att Troja grundades från Limnos.  

Vi badar och tvättar oss till bakgrundsljudet av böneutropare. Gör oss beredda att gå in till kajen. Behöver fylla diesel och tvätta kläder.

Kvällen förflyter som den brukar när vi kommer till ett nytt ställe. Vi går iland, försöker rekognonsera hamnansvarig, hur man får vatten och el. När vi har löst de grundläggande behoven kan vi utforska platsen. Och det gör vi! Men finner att allt är stängt och dött fram till kl 19….blir vi förvånade? Varför glömmer man varenda gång?

Men hamnlivet är öppet och tillgängligt. Jag kan inte se mig mätt på alla välorganiserade, kliniskt rena fiskebåtar med färgglada dörrar och spetsgardiner.

IMG_20190911_095019-979x1305Brittlis och Janne uppsöker en resebyrå och köper färjebiljetter till Kavala till i övermorgon. Snyft. Då mönstrar de av.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi sätter oss på en trevlig taverna och äter, och sedan gör vi stan längs den enda gågatan.

IMG_20190910_195040-1305x979-522x392

Vi blir positivt överraskade av den genuina atmosfären i den lilla staden. Det är inte konstlat och ”plastigt” som det kan kännas på vissa platser.

Smala kullerstensgränder, låga bysantinska stenhus och genuina ålderdomliga skyltar på alla butiker. Bara en så’n sak!

Man hittar allt från väldoftande bagerier till eleganta butiker och antikvitetsaffärer samt lokala hantverkare som säljer keramik, ikoner, smycken och broderier.

Mest grekiska turister, och så några engelsmän verkar det som.

Enligt mytologin var det på den här ön som Hefaistos, smideskonstens gud, landade då han blivit utkastad från Olympen av Zeus. Limnos är en vulkanisk ö och lavajorden bildar breda stränder och utgör en god grogrund för vinrankor.

Väl tillbaka till Kattaja är vi ganska utslagna hjältar, gårdagsnattens seglats känns, åtminstone för de som var vakna. Njuter av den vackra vyn och kryper sedan till kojs.

IMG_20190910_195015-1305x779

11 – 15 september;  Myrina, Lemnos

IMG_20190913_143438-1090x863

Vi kan inte klaga på utsikten

Ligger kvar. Inget bad från Kattaja här i hamnen tyvärr. Jag går upp med tvätten, ska hämta den ikväll. Fick hjälp av Madame Irina i en av de små ”Supermarkets” som finns.

IMG_20190911_221919-979x988

Mme Irinas affär

Möter stora grupper av barn och ungdomar på väg till skolan. Handlar bröd på ett bageri. Fiskegubbarna (?) fyller bänkarna och caféerna längs den kompakta fiskehamnen och tittar nyfiket när jag kommer förbi.

IMG_20190911_095826-1305x788

Kattaja rister och drar i förtöjningarna, det blåser friskt idag, stormvindar. Vår engelske båtgranne på den förhållandevis lilla och gamla segelbåten Tatjana ser bekymrad ut där han sitter på rufftaket. Han har planerat att gå mot Volos, men det känns nog lite kymigt ensam som han är. Trots att han har medvind. Han berättar att han är nybliven pensionär och kommer via Donau och Svarta havet. Att han inte sett några andra turistande båtar på hela vägen. Verkar glad att få någon att prata med.

Tomas beställer ner diesel, de levererar tydligen via dunkar. Vi planerar dagens utflykt; ska vi åka till Chapel Kakaviotissa eller det geografiska fenomenet Falakro? Det går tydligen inga lokala bussar. Hmm. Vi har rådslag. Och kommer fram till att vi nöjer oss med borgen och supermarket. Borgen/ ”Kastro” har det mest dramatiska läget av Egeiska öarnas alla fästen. Det var i tur och ordning antikt akropolis och en bysantinsk fästning, som byggdes av venetianare och genuesare tills ottomaner tog över ön 1478.

Den branta och skrovliga genuesiska borgen är mäktig, men förfallen. Vi är nästan de enda besökarna förutom tre hjortar och några getter. Och katterna förstås.

IMG_20190911_182327-816x612

Utsikt från Kastro

Tidigare kontrollerade Limnos inloppet till Dardanellerna och var en viktig utpost för både Bysans och Turkiet, under vilkas styre den blomstrade som handelsstation.

Ser flera militära anläggningar. Ön bedöms vara en strategisk militär utpost så här på gränsen till EU och inloppet till Dardanellern. Grekiska militärer kontrollerar stora delar av ön. Fotografering sägs vara förbjuden, men förhållningssättet till förbudet verkar ha luckrats upp. Det är lite kul som Heikell beskriver det att tom soldater numera verkar oförstående, eller åtminstone avslappnade, till sitt uppdrag. Det är svårt att tänka sig en fridfullare plats.

Hamnar på samma taverna som igår vid kajkanten. Sista middagen ihop med Brittlis och Janne den här gången.

Kopplar in vatten och el. Nej förresten, man måste välja att antingen el eller vatten, just nu är det el. Båtgrannen på vår styrbordssida ”Freya of Wight”, även han engelsman, hjälper oss att få det att fungera.

Dagen därpå är det dags för Brittlis och Janne att mönstra av, klockan ringer 06.00. Vi följs åt till färjeterminalen på södra sidan hamnen. Det är faktiskt lite kyligt så här på morgonkvisten innan solen gått upp.

IMG_20190911_221307-1305x979

Hela den soliga besättningen

Tack för den här gången, trygga trevliga besättning! Välkomna nästa år igen!

Nu är vi på tu man hand ett par dagar innan en ny besättning mönstrar på här i Myrina. Dags att städa Kattaja så att hon kan visa sin bästa sida.

Jag löser (mitt) badproblem genom att gå till den angränsande stranden! Tar en promenad längs kajen, passerar den här välgjorda vackra lilla vattenkranen och drar in dofterna från bageriet intill. Brukar ha sällskap av en och annan badare som mest ligger och skvalpar vid strandkanten, ofta med hatten/kepsen på.

 

På kvällarna får vi gratis underhållning. Hela vattenytan kokar av större långa fiskar som jagar stim av decimeterstora sardiner, ser det ut som. De flyger (?) upp på båtsdäcken. Det plaskar och skvittrar.

Vi fick uppleva en underbar föreställning av kreativitet, eller överlevnadsinstinkt, när en katt hoppade över på en båt vid kajen, klättrade ner på en avsats och fångade upphoppande sardiner, fullkomligt i munnen, och sedan avlämnade dem en och en på kajen i säkert förvar. Katten stannade  så pass länge för att konstatera att sardinen inte skulle orka ta sig tillbaka till havet, bet lite i den, för att återvända till sin fångstplats ombord. Fantastiskt!

IMG_20190912_195151-1305x979

Efteråt njöt vi av en mörkgul fullmåne över Lemnos.

Upptäcker att utsikten från hamnen utgör omslaget till guiden! Ja det förstår jag, vyn tar nästan andan ur en.

IMG_20190913_103726-1305x979

Utsikt från Kattaja

Kollar Windy igen, idag ska det blåsa kraftig nordlig, men på måndag ser det ut som att det lugnar sig, då kanske vi går till en annan hamn på Lemnos. Sedan är det ca 60 sjömil till nästa möjliga hamn som är Canakkale i Dardanellerna. En resa som i bästa fall tar ca 12 timmar. Där ska vi klarera in i Turkiet, dvs pass- och tullkontroll. Och pusta ut. Antar jag.

IMG_20190913_105853-1305x979

Jag och Tomas pysslar på. Gnuggar bort lite fläckar på Kattaja, läser, går en promenad till hotell Lemnos och byter böcker, till Supermarket och småhandlar och sedan förstås, virkar jag. Och badar! Ja det förstås, JAG badar….

Och det är inte mössor på bild 2 utan maneter…tro det eller ej.

En riktig blåsdag idag. Också. Det tjuter i riggarna och Kattaja rycker i förtöjningarna. Vi glider från sida till sida, det var det som Heikell pratade om att man behövde utrymme mot kajen för att inte stöta i. Skönt att vi ligger säkert. Inga båtar går varken in eller ut idag. Alla ligger och lurar.

Tänker besöka Lemnos arkeologiska museum men kommer precis när de stänger. Nytt försök i morgon. Följer ett promenadstråk förbi antika spår här i Myrina.

Bakom den stängda grinden går två åsnor och en tupp. Man skymtar en sorts herrgård till en början byggd som ett sommarresidens i slutet av 1800-talet, numera kyrkohistoriskt museum. Sedan passerar vi bosättningar från 2 000-3 000 f Kr. Alldeles vid den norra stranden.

IMG_20190914_162154-1305x979

Och så kom jag så här nära ett av de bedårande prydnaderna som finns som avslutning på alla tak.

Söndagkväll, vi väntar på vår nya besättning Janne och Helena som anländer med taxi från flygplatsen här på Lemnos. Nu, efter fem dagar tror jag att det är,  är vi rastlösa och längtar härifrån, planerar att gå vidare i morgon…

IMG_20190915_185557-1206x812.jpg

Tomas har ett litet oplanerat möte med båtgrannarna på vardera sidan; ”Tatjana” och ”Freya of Wight”

Idag har en båt gått ut och två kommit in; det kanske börjar bli segelbart där ute på havet?

 

 

 

Annonser

4 kommentarer på “Ormos Siferos (Skiathos) – – Limnonari (Skopelos) – Ormos Peristeri – Steni Vala (Alonissos) – Platanis (Kira Panayia) – Myrina (Lemnos) ; 5 september – 15 september 2019

  1. Inger Svärd
    september 10, 2019

    Stort Grattis till barnbarnet Stina! Nu har ni två av varje! Så roligt för hela familjen! Lycka!

    Gillad av 1 person

    • kattaja
      september 13, 2019

      Hej käraste Inger! Ja visst är det lycka! De kom hem igår och vi pratade med Petter som är överlycklig pappa! Längtar så efter att få se och hålla lilla Stina! Hoppas allt är bra med er därhemma, så kul att du följer bloggen. Massor av kramar! Ingrid och Tomas

      Gilla

  2. Katrin Holm Eriksson
    september 13, 2019

    Vilken härlig resa och så fint du beskriver allting Ingrid!
    Massor av grattis till det nya barnbarnet! Vi hörs i helgen. Massor av kramar!❤️❤️❤️❤️

    Gillad av 1 person

    • kattaja
      september 14, 2019

      Tack jag är så glad bara för att jag får skriva om vår resa. Och om du tycker om att läsa blir jag ännu gladare!!
      Ja, vilken gudagåva att vi fått ett barnbarn till, att Petter och Karin nu är föräldrar, livet är fantastiskt!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on september 3, 2019 by .
Follow Kattaja Luleå, Sweden on WordPress.com

Translation

Annonser
%d bloggare gillar detta: