Kattaja Luleå, Sweden

zet je in beweging

Marmarasjön; Karabiga – Erdek – Port Marmara – Saraylar – Cakilöy – Yalova; 22-30 september 2019

Merhaba!

22 september; Karabiga – Erdek, 20 nm

Sover länge. Ett stort rostigt lastfartyg Kale Nakliyat-4 bakom oss håller på att lossa sand och grus med kranar. Flera lastbilar står redo på cementkajen. Tur att det inte var kol som Heikellberättar att de brukar lasta här, då skulle Kattaja bli grå istället….och det vill vi inte.

IMG_20190922_104920-1305x979

En enorm för ligger hotfullt nära, vi hörde inte när fartyget lade till imorse

Får mejl från Janne och Helena att de hittade ett hotell i Bandirma och att de nu ska ta 9.30-färjan till Istanbul. Lycka till på färden! Ojdå, messar nu att den är inställd pga hårt väder….men de fick tag på en buss istället. Skönt.

 

IMG_20190922_103310-1305x733

Dardanelles to Istanbul

Målet för årets resa är Yalova (se märke), i östra Marmarasjön, ungefär 100 distans från Karabiga fågelvägen, dvs ca 20 mil. Vi har fem dagar på oss så vi tänker stanna på några platser på vägen.

12.23 kapar vi förtöjningarna, nu orkar vi inte vänta längre på snällare vindar! Det går fortfarande vita gäss därute men det blir inget bättre….som Tomas säger.

Enorma dyningar, och vågor, möter oss när vi går ut ur hamnen. Det här är verkligen gropig sjö! Jag hoppas i alla fall att det blir bättre…Kattaja kämpar på oförtrutet, det smäller under kölen när vågorna tar emot.

10-11 sekundmeter, ska det aldrig ge sig? Ratten gnisslar olycksbådande, vi översköljs av vatten och farten kommer inte upp i mer än tre knop. Vi handstyr därför att autopiloten inte orkar korrigera för denna krabba sjö, det är ingen ordning på vågorna.

Hmm, kanske vinden avtar något? Ja, nu är det bara 8-9 m/s.

Jag lyckas fixa lite fika och vi har det ganska bra trots allt. Solen skiner på oss och det känns som sommaren återkommit efter igår och förrgår då himlen var trist gråmulen och det kändes kyligt.  Efter några timmar kan vi sätta på autopiloten och hänge oss åt våra böcker, lapande sol som två katter. Jag har nyss avslutat Victoria Hislops Sunrise som handlar om delningen av Cypern, invasionen av Famagusta och splittringen av grek- och turkcyprioter. Nu tar jag mig an Vargattacken av Lars Berge som Petter lämnade. Jag ligger på min favoritplats på babords toft bredvid Tomas som intagit kaptensstolen.

Lägger till i sköna Erdek 17.30, en resort bara för ett exklusivt fåtal från Istanbul som känner till den. Erdek ligger i ett sandigt hörn av gulfen, hamnen är inringad av en grön park med cafeer. Vi äter en greksallad ombord innan vi går upp och finner en småmysig stad med stenbelagda gator, många skuggande träd och cafeer fyllda av tedrickande gubbar. Bensinstationen är stängd, men vi får kolla i morgonbitti.

IMG_20190922_190248-1305x979

Erdek

23 september; Erdek – Port Marmara – Saraylar, 33 nm

Uhu, nu var det lite kyligt så här på morgonkvisten innan solen gått upp. Vi måste byta gasolpumla för att koka kaffe så jag får vänta tills Tomas vaknat….

Swish, swish, en man sopar strandpromenaden ren från löv.

Vi går upp för att leta reda på en bensinstation som kan leverera diesel.

IMG_20190923_094210-989x818

Fiskförsäljning med många intresserade kunder, förlåt katter

Efter några försök på den kedja som heter Soil förstår vi att de inte har någon diesel! Att den är slut!? Vi letar upp en annan kedja som heter Total, men inte heller de har någon. Märkligt. Vi har emellertid så vi klarar oss till åtminstone Port Marmara på ön med samma namn 15 distans norrut. Ingen av dem vi försöker fråga, främst unga människor, kan engelska…men det är väl huvudsakligen turkiska turister här. Konstigt ändå.

Passerar en marknad med lockande frukt och grönsaker.

Handlar vackra granatäpplen! Samt bröd, varmt och färskt den här gången, på ett bageri.

IMG_20190923_094718-1305x979Väl tillbaka upptäcker vi att vi fått oväntat besök…

IMG_20190923_094531-931x788Let´s go!

img_20190923_095051-1166x927.jpg

Hmm, vad var det nu för förslag som Ingrid hade

Halv elva kommer vi iväg, målet blir Port Marmara på ön med samma namn. Där ser det ut att finnas fuel på kajen enligt guiden. Inga seglingsvindar i sikte, antingen är de emot eller så inga alls. Som idag då. fast det är att föredra.

Strax utanför hamnen myllrar det av genomskinliga öronmaneter! Tusentals!

Vi går i sundet mellan halvön och ön Pasalmani Adasi. Ön är kal och steril, liknar ett månlandskap medan fastlandet är täckt med grönt, kan det vara maquis? och ute på udden står ett gäng vindkraftverk.

Efter ungefär tre timmar lägger vi till långsides vid vad vi hoppas är en bensinstationskaj. Vi möts av en mopedman som tar emot tamparna, men som upprepar ”diesel, no”. Vad är det här? Jag börjar bli lite orolig, utan påfyllning når vi inte vårt mål! Förutsättningarna för att segla är inte goda tyvärr.

Vi går iland för att kolla, språkförbistringen är total. Inte så imponerad av den lilla staden, även fast Heikell påstår att den är en snabbt växande turistort. Jag har sett trevligare. Hamnen är full av fiskebåtar och caiques som lastar lite av varje som måste levereras mellan de små hamnarna i ögruppen ex apelsiner, sand eller marmor.

Petrolstation är stängd men efter att vi gått en sväng längs kajen finner vi den öppen. Hoppet tänds. ”No diesel!”

Tillbaka till Kattaja dyker en skinnig gubbe upp och upprepar ”Saraylar” och ”diesel”. Ska man tolka det som att det finns diesel i Saraylar? Ja vi vill ju så gärna tro det. Jaha, 15 distans till, den platsen ligger på norra sidan ön.  Räcker vårt bränsle? Börjar förlora tilliten till vår husguru Heikell; ”Fuel on the quay”, släng dig i väggen.

Tar en fika på det fortfarande varma brödet som den här gången inhandlades i ett bageri. Så gott!

Saraylar ligger på norra sidan av ön Marmara, den största ön i gruppen för övrigt. Vi går norrut längs den bergiga och maquisklädda kusten. Marmorbrotten gapar som djupa sår och det ryker av dammet.

Motorn puttrar på, jag lyssnar oroligt efter minsta förändring som kan tyda på att dieseln börjar ta slut…När vi efter ytterligare två timmar närmar oss staden syns flera fartyg ligga på redden och vänta på sin tur.  Vi går in i industrihamnen och passerar ett stort fartyg Karnata, Istanbul, lägger oss framför. En man kommer och frågar vad vi har för ärende och vi frågar med tindrande ögon efter diesel. Vi har just lokaliserat en bensinstation längre bort på den stora skitiga cementkajen.

Heikell säger att staden, en gång kallad Palatia när den var grekisk på 1800-talet, bara existerar för sin marmor. Ja den har inte något egenvärde, som att bo inne på SSAB’s industriområde.

IMG_20190923_162152-1305x979

Fast det är nog den enda hamnen i världen som har kaj och vågbrytare helt i marmor! Ja inte den här kajen alltså…

 

Fartygen avlöser varandra.

Vi måste bära ned dieseln i medhavda 20-litersdunkar. Men vad gör väl det, vi kan tanka! Jag springer tillbaka och köper en tredje dunk och på tillbakavägen hör och ser jag ett nytt fartyg som fyller hela hamnen, och det signalerar! På oss!

Jag har som tur är återvänt till Kattaja och tar snabbt loss förtöjningarna. Sätter ifrån mig dunken ombord. Tomas får lämna tratten i, vi måste fort härifrån!

Flyr från dånet och dammet till viken öster om hamnen där vi släpper ankaret. Tänk om jag hade kunnat bada! Det är flera dagar sedan nu…men det känns inte lockande.

…men den här (kajen):

IMG_20190923_170249-1305x979

Tomas pustar ut efter dagens drama framför piren gjord helt i marmor!

Vi äter en omelett och tar en öl, skurar ur sittbrunnen för att sedan pusta i ruffen medan mörkret sänker sig.

24 september; Saraylar – Cakilöy; 22 nm

Verkar som att alla hamnar i Marmarasjön antingen är rena fiskebåts- eller kombinerade fiskebåts-, och skitiga industrihamnar. Inga rena yacht/turisthamnar med trevliga angöringsplatser och inbjudande hamnmiljöer? Nu är jag lite orättvis, Erdek var faktiskt det. Och vi har ju inte besökt alla, långt ifrån. Men när jag läser i guiden för att hitta guldkornen blir jag besviken. Fast platser som denna är  intressanta!? Och alltid lär man sig något… t ex att marmor har använts som byggnadssten sedan romartiden. Den är en metamorf bergart och en omvandlad kalksten som under högt tryck och värme tagit sin nya form. Naturstenen är inte lika tät som de magmatiska (ex granit), vilket betyder att den är något mjukare och känsligare. (Märkligt att den kan användas till vågbrytare och kaj dock?)

På väg ut ur Saraylar, plotter och verkligheten på samma bild…Ingen vind idag heller, solen strålar över oss.

Vi möter fartyget Ali Tahac som är på väg in att lasta marmor, de går i skytteltrafik. Vi funderar om vi ska gå rakt över bukten till fastlandet idag, men ändrar oss när vi ser väderprognosen. På eftermiddagen blåser det upp till 10-11 sekundmeter, jag vill inte få en repris på Dardanellturen, vi skulle få stånka till 21 ikväll…

Då följer vi ursprungsplanen, hamnen längst ute på östra udden av halvön Kapidag. Med bra utgångsläge för morgondagens skutt till fastlandet!

Plötsligt har vi en halvvind! Vi hissar snabbt full segelkostym, både storen och genuan, så härligt det är!

IMG_20190924_100810-1305x979

Full segelkostym!

Det var ett tag sedan vi kunde segla, det är så här havet ska upplevas.

Lunch under gång, vi njuter av vinden och värmen. Wow, vilken känsla.

Vi gör 5,3 knop innan vi ens trimmat färdigt! Snabbare än med motor. Det ska vara vindkraft.

Halvön Kapifag är bergig och ganska kal. Angör Cakilköy efter ungefär 4,5 sköna timmar!

IMG_20190924_134904-1305x979

Cakilöy består av en handfull halvfärdiga, trista höghus

Lägger till långsides vid kajen i den inre hamnen framför torget med en respektingivande staty av, ja vem kan det vara? Ataturk?

Tomas är så nöjd att få en siesta och jag att blogga! När jag sitter i ruffen kommer det förbi nyfikna gubbar som dröjer sig kvar vid Kattaja, någon ropar myndigt ”Allo!” och säger sedan ”isvec”? Det är bara att nicka, sedan är de så nöjda. Det blir ingen längre konversation. Efter gubbarna kommer gossarna, de testar sin engelska med ”my name is Mustafa. What is your name?” Men när jag vill ta en bild av dem springer de snabbt iväg.

Böneutrop dånar ut över staden från minareterna för att påminna muslimerna om att be, vilket en troende muslim helst ska göra fem gånger per dag.

Torget korsas hela tiden av vad som ser ut som ombyggda små skottkärror med mopedmotor som man kopplat en vagn till, framförda av kvinnor! med traditionell klädsel; dvs hijab, lång vid, ofta blommig kjol och många färgglada lager. I vagnarna fraktas bla ris och sopor ser jag. Oj, nu kommer det en med en ko bunden efter! De utgör nog Cakilöys kommunanställda. Känns som att vi är förflyttade till Sveriges 40-tal. 

IMG_20190924_135142-1632x732IMG_20190924_173554-912x535

Vi går en promenad längs kajen och köper en glass. Alla tittar nyfiket på oss. Merhaba! Hej! Flera av kvinnorna lyfter handen till hälsning, det känns som om vi utgör ett exotiskt inslag i deras värld. Men alla möter oss vänligt.

Fram på kvällskvisten börjar det regna lite smått. Ärdet första gången under vår resa? Vi kryper in i ruffen och myser!

25 september; Cakilöy – Cakilöy

Vaknar till det första böneutropet 05.45. Ja innan dess har några fiskebåtar redan anlänt. De mullrar hotfullt nära. Men det kan väl inte vara någon fara? De vet väl vad de gör?

IMG_20190924_160709-1305x794

Cakilöy ankringsplats nr 1, än så länge fridfullt

Från sittbrunnen tittar jag rakt upp i bakomliggande fiskebåt. Det är dock ett litet utrymme emellan…

IMG_20190925_065907-1305x979HJÄLP!! Vi blir påkörda av en enorm fiskebåt! Det dunkar till i Kattaja och hon gungar fram och tillbaka. Jag rusar upp och ser en enorm blå vägg torna upp sig vid babords akter. Den fyller det lilla utrymme som fanns mellan oss och grannen akterut. Deras hotande lika stora ankare hänger alldeles ovanför pulpit! Hade han försökt lägga sig utanpå fartyget bakom men missat? Fiskebåten heter Caliskan Balikcilik 2 Bandirma.

Det blir en spricka vid akterpulpits stag alldeles där trappan börjar. Bara Kattaja är sjöduglig nu? Vi måste rädda det som räddas kan. Gör loss och flyttar oss längre ut i hamnen, vår trogne farbror står och pekar på en lämplig plats och hjälper mig med förtöjningen.

IMG_20190925_073924-443x577

Han får 20 lire, han har verkligen varit hjälpsam! Svårt att veta om jag förnärmar honom eller om han blir glad. Jag tror det senare för han skrattar och säger något. Efter några minuter är han tillbaka med en stor påse med små fiskar, likadana som hoppade upp i vår båt i Myrina?

IMG_20190925_080940-1063x1501

Hur ska dessa firrar tillagas?

 

 

 

 

 

Nu måste vi uppsöka kaptenen som förorsakade olyckan, sedan behöver vi dra.

Fortfarande strax efter åtta dyker det upp nya fiskeriggar ovanför den långa piren, tar det aldrig slut? De lägger sig utanpå varandra i tredubbla lager och fyller hela den inre hamnen samt fortsätter även här utanför.

Vi tar en kaffe och återvänder till brottsplatsen som är proppfull vid det här laget. Fortfarande ett hål där vi låg. Passerar en kvinna som leder en åsna.

Tomas klättrar över de två fartyg som ligger innanför Caliskan Balikcilik 2, men båten är tom!

En matros kommer ut från en annan båt och vi lyckas kommunicera via översättningsprogrammet på mobilen att kaptenen är hemma och sover och tillbaka på två timmar. Då är det bara att vänta. Vi behöver hans underskrift samt försäkringsbolag.

IMG_20190925_084707-1305x979

Den nya ankringsplatsen, ser inte heller säker ut…

Borgmästaren kommer insvängandes på parkeringen i en vit mercedes, spatserar runt i kostym och ena handen på ryggen. Han köper(?) nybakade friterade bröd till oss  från det intilliggande ståndet och följer oss till närmsta café där vi bjuds på Ajvar, en syrad mjölk. Jag är absolut den enda kvinnan på caféet. Sedan fortsätter vi att vänta.

Går ned till fartyget igen.

Borgmästaren visar oss till harbormaster i en liten barack bredvid illaluktande soptunnor där det myllrar av hungriga katter. Vi tror att han förklarat vårt problem, vi tror att han såg när det hände. Sedan väntar vi. Efter några telefonsamtal ber harbormaster oss att följa med. Till caféet igen! För att vänta på kaptenen denna gång. Han frågar om vi vill ha cay, och vi nickar.

IMG_20190925_125034-1305x979

Cay serveras i små vackra glas och färgglatt mönstrade fat

Kaptenen dyker upp och Tomas börjar fumla med telefonen för att översätta vad vi behöver. Harbormaster vinkar avvärjande och se där, nu kommer det förstärkning! Byns engelskalärare och hans rektor samt en besättningsman ramlar in. Mera cay! En hel bricka.

Kaptenen ser inte nykter ut, immig på ögonen och solkig skjorta. Han har ingen försäkring. Vilket inga fiskebåtar har, enligt vår tolk. Vi får förslaget att få betalt kontant, men tvekar. Det slutar med att vi nu på eftermiddagen ska träffa en yrkesman från Bandirma som ska titta på skadan och ge oss ett kostnadsförslag.

IMG_20190925_114221-1228x921

Alla kvinnor är tydligen på moskén, men vad gör de?

Vi kanske blir kvar till i morgonbitti och seglar rakt på Yalova, hoppar över Katirli som vi tänkt, 70 distans eller 14 timmar…det blir en tidig morgon, men det passar mig!

Mera cay på caféet, efter ytterligare en timmes väntan anländer experten från Bandirma. Han tittar på skadan, vi accepterar kaptenens erbjudande om kontant ersättning för att  göra reparationen ordentligt i Yalova.

IMG_20190925_170830-1305x850

Samtidigt som vi skiljs åt går fiskebåtarna ut, deras fruar och fästmöar och barn vinkar från kajen…

IMG_20190925_170942-823x398

Nu är klockan halv sex på kvällen. I morgon är en annan dag. Hoppas jag!

26 september; Cakilöy – Yalova, 70 nm

Känns som att det gungar när vi kommer ut bakom piren. Det skulle inte blåsa mycket enligt prognosen?

Allt är svart, svart, klockan är bara fem på morgonen. Vi saktar ned farten och låter en fiskebåt passera.

-Jäklar vad det var många båtar ute, utbrister Tomas.

Vi funderar över vad det gula blinkande ljuset betyder; en fiskebåt som håller på att ta upp trålen? Det är så svårt att bedöma avstånd i detta mörker.

Vindkraftverken lyser med röda blinkande ljus och bildar en kurvig linje vid horisonten. Det är lugnt på havet, bara gamla dyningar, alltid dessa dyningar.

IMG_20190926_071849-1305x979

06.14 gryning

Jag kör lager på lager idag, alla tröjor jag har, solen värmer inte ännu…

IMG_20190926_072201-1305x776

06.30

Månen hänger upp och ner. Havet är fullt av små vågor, men det blåser bara två sekundmeter än så länge…

Vi dricker ingefärste och insuper soluppgången. Apropå det – Turkiet har stort te-utbud till skillnad från Grekland, å andra sidan har de inget vinutbud. Vet inte vad som är bäst?

Efter ytterligare någon timma börjar solen värma lite grann…Kattaja tuggar på, Tomas har tagit en tupplur nere i salongen. Jag sätter en ny Waypoint 24 distans österut, ett märke på det eletroniska sjökortet som Kattaja automatiskt styr mot.

IMG_20190926_094058-905x1207

Döm om min förvåning; en liten båt närmar sig snabbt och har siktet inställt på oss! Jag ropar upp Tomas.

Två militärer i en ribbåt kör upp långsides och tar tag i Kattaja. De vill se våra pass och Kattajas registreringsbevis. De pekar uppfordrande och beordrar oss att gå ut ur den förbjudna zonen som vi av okunskap har beträtt. Vårt sjökort visar bara en ruta utan närmare information, däremot upptäcker vi att vår navigationsapp redovisar att det är en militär zon och att tillträde är förbjudet! Och vi som var på väg tvärs över…Vi lägger om kursen, det blir en omväg på några distans. Puh, vilken tur att vi klarade oss så lindrigt undan, vi hade kunnat rammas av en ubåt?

Vid tio lagom till förmiddagskaffet blåser det upp…motvind. Fortfarande går det bra att läsa, nu Kära Herman av Maja Hagerman, vår bokcirkelbok. Brittlis lånade ut sitt exemplar, den är fängslande.

Strax före lunch, efter sex timmar,  ser vi fastlandet på andra sidan bukten. Det mojnar och vi skalar av oss lager efter lager. Det är så skönt att njuta av solens värmande strålar.

Är sugen på ett dopp men havet är fullt av miljontals genomskinliga öronmaneter, hur många som helst.

IMG_20190927_113930-914x979

Fram på eftermiddagen ser vi Yalova skymta där framme, så fort det har gått! Beräknade att resan skulle ta 14 timmar, men vi klarar det nog på tolv! Wow! Men lite vemodigt känns det, sista etappen denna sommar, detta år.

Konturerna av ett tivoli dyker upp, det känner vi igen från Thessaloniki. Verkar populärt.

IMG_20190926_185050-328x440

Går sakta in i marinan och möts av en liten ribbåt som visar vägen. Vilken service!

Liggar förtöjda vid kaj halv fem, efter 11,5 timmar. Tiden går fort när man har roligt heter det ju.

 

 

 

 

 

 

Vi går upp på kontoret och reder ut alla papper och får svar på några praktiska frågor som tex var duscharna finns. Och vilka duschar sedan! Fyrstjärnigt!

Det enda smolket i bägaren är skarvarna som har intagit vår båtgranne…hujedamej. som tur är ska vi lyftas upp på land på lördag, då kanske vi inte är lika intressanta.

IMG_20190926_164701-1305x979

Vi äter en lätt middag ombord, och beslutar att  vänta med att orientera oss i staden till i morgon….Puh, nu är vi framme! Bra gjort!

IMG_20190927_113652-1305x979Fredag och vi börjar så smått förbereda Kattaja för vintervilan. Jag tvättar så maskinerna går varma, lite svårt att förstå anvisningarna på turkiska, men hur svårt kan det vara? Går en sväng på stan och köper olja till motorn, Tomas jobb idag. Sedan ska vi vika ihop seglen.

IMG_20190927_113549-1305x779

Fiskemarknad i Yalova

IMG_20190927_071620-1305x979

Kattajas hamnplats på brygga D

Säkerheten är hög på marinan, vi har elektroniska brickor för all passage.

IMG_20190928_110018-1305x979

Sista natten på vatten…

Yalova Marina; 28 – 30 september

Dag 2 lyfter de upp Kattaja, första natten ligger vi i vattnet. Det går så smidigt, jag har hunnit springa några varv med tvätten men nu är den klar. Vi har tom tvättat  mattor, filtar och kuddar! Känns lyxigt.

Vi har fyllt diesel och pumpat ur toatanken i marinans tömningssystem; ”Waste water” heter det tydligen. Ja de kan man nog hålla med om.

Vi har besökt pågående basar alldeles vid marinan och frossat; med ögonen åtminstone, i alla färger och försäljningstrix. De försöker överrösta varandra i hur bra varor de har…tror jag…och konstnärliga ”skyltningar”.

IMG_20190928_171108-1230x635IMG_20190928_171149-1209x684

Några inköp blev det ändå – fikon, osvavlade aprikoser, rödspräckliga bönor, kryddor, inlagda tomater samt olja. Och en väska att ta med oss alla grejor i.

Sedan var det lite annat som vi behöver; glykol, silvertape (förklara det på turkiska om du kan), sikaflex som man tätar med. Vilket vi fann på två olika båtaffärer. Översättningsprogrammet på mobilen är ovärderligt.

Och katterna är med på ett hörn, eller rättare sagt disk.

Men nu var det det här med en presenning att täcka Kattaja med? Plötsligt händer det, Tomas upptäcker ett hål i väggen, två gubbar sitter som vanligt utanför på trottoaren i en bekväm soffa och dricker cay, väggarna i lokalen innanför är täckta med stora rullar med plast/markisväv. Och två välanvända symaskiner står mitt i! Ja visst, han tar fram en lämplig väv, vi lyckas kommunicera storlek och han ger oss ett pris, 80 TL! Taget! Vi väntar medan han syr, det tar inte länge. Vilket fynd!

Sedan strosar vi hemåt med ömma fötter. Nu är det bara resten kvar…

IMG_20190930_065014-1207x670

Marina Yalova 30/9 o6.42

Dag 3 viker vi ihop seglen, packar jollen, tvättar “love-seat” för kommande sittningar…., samt bomkapellet. Det gäller att passa på. Inte varje hamn där de erbjuder tvättmaskiner. 

IMG_20190929_101214-979x1305

Dusch, ännu en lyx! Äter köfte på en ett gatuhak, (Tomas önskan), samt njuter av äkta turkisk konfekt (min önskan). Den gick åt så fort så jag hann inte fota läckerheterna. Måste köpa mera!

Och så dessa djur! Inga getter eller tuppar i Yalova, men här patrullerar tre ankor! Tomas bjuder dem på vatten i en yoghurtburk, i vilken de doppar inte bara näbben för att dricka, utan hela huvudet. Efter en stund är vattnet grått…de kanske inte har någon dusch? 

Nu på kvällskvisten, lagom till sista böneutropet, står de här nedanför och trumpetar uppfordrande, mera bröd! Det är bara att göra som de säger så att vi får någon nattro.

Dag 4 städar vi Kattaja från topp till tå. En reparatör på marinan tittar på skadan och ger oss ett pris för att laga den. Pengarna från den turkiske kaptenen i Cakilöy räckte. Och så besöker vi symakaren igen, denna gång för att laga vår lacy jack som gått sönder i dragkedjan.

Tomas går till en ”Kuaför”… vi blir bjudna på en kopp cay, och han bränner bort öronhålen! Pris 25 turkiska lire, dvs 50 kronor. Tid är inte värt mycket i Turkiet. Lokomi-butiken får ytterligare ett besök, jag kan inte låta bli! Känn suget…

Vi färdigställer allt inför vår avresa i morgon bitti då vi tar färjan till Pendik, halvvägs till Istanbul, nära vår flygplats. Sätter upp den nya presenningen förstås, och även de vindtäckningsskydd till sittbrunnen som följde med Kattaja. Nu hoppas vi att hon ska vara lika ren och fin när vi kommer tillbaka! Tesekur ederim Turkiye! Tack så mycket Turkiet! Vi ses snart igen.

 

 

 

 

 

Annonser

6 kommentarer på “Marmarasjön; Karabiga – Erdek – Port Marmara – Saraylar – Cakilöy – Yalova; 22-30 september 2019

  1. Katrin Holm Eriksson
    september 22, 2019

    Spännande! Några fler segelbåtar i sikte?
    Snart får ni vänja er att leva på land😃

    Gillad av 1 person

    • kattaja
      september 22, 2019

      Ha ha, ja det lär inte bli lätt…att leva på land menar jag. Man blir lite nomadiserad. Och får sjöben. Nja, inga båtar alls ute på sjön skulle jag vilja säga, men här i hamn i Erdek ligger det några segelbåtar, bla en engelsman! Kramar!! Vi ses snart!

      Gilla

  2. Marie .Sandström
    september 24, 2019

    Börjar ni längta efter Sveriges ”ordning och reda”? Det uppskattar jag när vi är tillbaka från våra seglatser😊Men upplevelserna och äventyren vill man inte vara förutan🥰

    Gillad av 1 person

    • kattaja
      september 24, 2019

      Ja, åtminstone jag börjar nog längta hem nu, efter Arvid och Erik, och Elvira, och Stina!!Och l i t e främmande fågel känner man sig inklämd mellan två enorma fartyg vid en cementkaj nedanför en massiv staty av Ataturk…borta bra men hemma bäst!

      Gilla

  3. Britt-Lis Sikström
    september 25, 2019

    Aj, aj aj, vilket tjorv! Hoppas att det löser sig och att ni får ett bra slut på årets äventyr!

    Gillad av 1 person

    • kattaja
      september 28, 2019

      Ja nu ligger Kattaja på land, allt gick smidigt. Tomas håller på att göra en liten middag och vi har det ganska mysigt i värmen. Ska vika ihop seglen och jollen sedan gör vi kväll. Kramar ! Ingrid

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on september 22, 2019 by .

Navigation

Follow Kattaja Luleå, Sweden on WordPress.com

Translation

Annonser
%d bloggare gillar detta: